Avel

Nästan alla som haft katt, kanske främst en honkatt, har troligen någon gång funderat på ifall de ska låta henne bli parad före kastrering. Att en katt skulle må bra av att paras innan kastrering är en gammal skröna. Att gå fertil ger istället alltid ett extra stresspåslag hos alla katter. Det är individuellt hur mycket de visar det men det rekommenderas att kastrera din katt snarast möjligt om den inte ska användas i avel. Du minskar på så vis risken att den mår dåligt eller börjar med så kallade problembeteenden som t.ex. börja kissa på fel ställe.

Innan man börjar
Kanske har du köpt en hona just för att ta en kattkull på henne.
En avelshona köper man av en registrerad uppfödare där man har en överenskommelse att använda katten i avel.

Några saker kan vara bra att ha klart för sig innan man tar sin första kull/startar sin avel och uppfödning.
Det är inte bara gulligt och roligt med kattungar även om det kan verka så vid en första tanke.
Så fort man bestämt sig att ta en kull kattungar så är man kattuppfödare med allt vad det innebär och det finns saker som man bör ha koll på.
Olika regler och annat ansvar som man bör vara förberedd på och man har ett ansvar mot både sina egna katter,
hankatt-ägaren, köparna och mot det förbund man valt att tillhöra.

Innan man börjar med avel bör man ha erfarenhet av generell kattskötsel och ha ett nätverk av andra uppfödare att kunna rådfråga vid behov. Att ha en så kallad mentor att vända sig till är guld värt!

Att vara fodervärd åt en erfaren uppfödare kan vara en givande erfarenhet och väg in i avelsarbetet.
Ta reda på så mycket som möjligt om vad som kan gå fel
Koll på olika lagar tex. djurhållning, köplagar och regler för det förbund man väljer att tillhöra.
Vilka djur som räknas som bra avelsdjur
Hur man förbereder för kommande parningar
Hur man på bästa sätt sköter om katten och de ungar som föds.
Att gå en kurs eller lyssna på olika föreläsningar är att rekommendera.

NRX rekommenderar PawPeds kurser och deras övriga material. Du hittar mer information om dem här.

Som uppfödare har man ett ansvar mot sin ras och att avla på ett säkert sätt.

Att genom genetik och ärftlighetslära försöka undvika sjukdomar och andra oönskade anlag.
Att ha koll på exteriör/fenotyp och jobba för att stärka dem.
Att avla på katter med ett bra temperament.

Frågor att ställa sig:

Passar din tillvaro för kattuppfödning?

Finns det tid och ekonomi?
Plats i hemmet för att ta emot hona för parning eller för avskildhet för kattmamman?
Är du redo att bemöta köpare med frågor inför och efter sina köp av katt från dig?
Har du möjlighet att ta hjälp av en erfaren uppfödare där du inte behöver skämmas för att vara ny? -Där du kan fråga för att lära?

Uppfödning

När man bestämt sig för att ta steget att bli uppfödare så vet man alltså att det handlar om mer än att vilja ha kattungar för sin egen skull, för att de är gulliga eller för att man bara vill prova. Det krävs en hel del av uppfödaren för att få till en trygghet för alla inblandade. Man kan behöva avstå annat i sin vardag för att något händer runt katterna eller för att hinna med när man har kull.

Som uppfödare bör man ha målsättningen att föda upp rastypiska friska katter, fria från defekter och med en god mentalitet. Utöver det bör man innan man börjar ha en tydlig plan över vad man själv vill med sin uppfödning men att också vara beredd och flexibel att ändra planen då uppfödning relativt ofta inte blir så som man först tänkt. Katter är just levande djur och situationen ändras hela tiden. För att ungarna ska räknas som renrasiga raskatter så ska de inneha stamtavla när de säljs. Utan stamtavla klassas de nämligen som huskatter (ofta i folkmun kallade ”bondkatter”). För att få stamtavla behöver man tillhöra ett förbund, tex SVERAK som är vårt största svenska förbund. Andra internationella likvärdiga förbund finns också. Man väljer helt efter egen smak. Via förbundet man valt att tillhöra börjar man med att registrera ett stamnamn, och senare registrerar man sina kattungekullar hos dem och beställer stamtavla. Man är skyldig att följa stadgarna i det förbund som man tillhör och bör ta reda på vilka regler som gäller. Allt eftersom bygger man därefter upp sin uppfödning. Med fördel låter man det gå långsamt och sakta till en början. Ett misstag många gör är nämligen att köra på för fort med för många katter för tidigt. Innan man hittar sin avelskatt kan det ta ett tag. Man behöver vinna förtroende hos uppfödare och det kan vara god ide att vara i kontakt med flera och visa sitt intresse. Att låta det ta tid och själv hitta någon man känner förtroende för. Sträva efter att hitta en stabil avelskatt så långt det är möjligt. Att eventuellt välja den uppfödare som ställer frågor och som vill vara behjälplig. Att gå på utställningar kan vara ett sätt att möta uppfödare av den ras man intresserar sig för.

Att tänka på

Både honkattsägare och hankattsägare har samma ansvar över att avel sker på rätt sätt.
Inavel är att undvika.
Katter med defekter (tex bettfel) ska inte användas i avel.
Katter med besvärliga förlossningar bör övervägas att tas ur avel.
Katter med ärftliga sjukdomar ska undvikas att användas i avel.
Tester för att ta reda på sjukdomar och tänka över vilka katter som kan paras.
Gärna ligga ett eller flera steg fram i planeringen.

Rexringen erbjuder avelsråd att tillfråga vid behov
kontakta styrelsen på mejl: styrelsen@rexringen.se

Mer att läsa om hur man praktiskt går tillväga med avel och andra tips och råd finns att läsa på nätet.
Olika böcker eller som nämnt ovan kurser, föreläsningar och mentorer/avelsråd.